Ibland är det så enkelt men ändå så svårt.
Har gått sjukt lång tid sedan jag skrev någonting här, men jag har helt enkelt haft för mycket med jobb, plugg och träning. Och umgänge med mina fina vänner såklart. Har hänt mycket roligt och mindre roligt sen jag senast skrev något. Med mindre roligt menar jag inget speciellt utan mest bara sega arbetsdagar och tröstlöst pluggande. Men idag skiter jag i allt sånt. Slutade arbetet vid 19.30 och därefter blev det mysig picknick med min käre Tobias, så nu känns allting kanon. Undet tiden som gått har jag hur som helst hunnit med ett udda men underhållande valborgsfirande och sjävlklart min egen födelsedag. Hade en supermysig födelsedag och en kanonbra fest dagen efter. Är sjut nöjd.
Men..
Just nu har jag drabbats av en stor saknad. Igen. För även om den avtagit och inte längre gör sådär extremt ont längre, så är det fortfarande jobbigt. Ibland. Kanske beror det på alla förändringar som sker. För även om jag är genuint glad så är det konstigt. Lite overkligt. Det känns inte riktigt rätt. Inte i hjärtat. Sen kanske andra omständigheter också spelar in. Jag känner verkligen att jag skulle vilja prata med dig. För du skulle förstå. Du skulle förstå min frustration och min irritation. Du skulle förstå hur jag kände. På riktigt. Äkta.
